petiteetoile

borde plugga
men istället:
firar ledigheten imorn =
slipper skolka för att åka till siesta
WHOOOOOP
äter blåbär
har ont
funderar på om jag ska måla naglarna eller ejjjjj

idag gick världen under
för ja jo ja jo ja jo det är
sant det står skrivet på
papper att
jag är sämst och det kommer
alltid förbli så förstod inte hur
jag någonsin kunde få för mig
att tro annat för livet knullar
mig bakifrån och det finns inget
sätt i hela vida världen att
stoppa detta allt suger allt suger
allt suger allt suger
och jag trillade just ner i en
alldeles för djup grop för att
ens orka tänka igenom konsekvenserna
skjut mig skjut mig
puckelrygg och randiga kinder
ingenting kan någonsin få mig att
sitta upprätt igen jag är menad att
vara lite sämre lite fulare lite äckligare
så jag stannar här
mest för att jag inte har energi nog
att räta på ryggen, att torka bort
ränderna och att le sådär som jag
alltid gör jag orkar inte detta var
droppen och jag faller bara

det var kul att lära känna dig
du kommer inte känna igen mig

just nu: döden känns bättre än det här

är arg
gick miste om finaste finaste skorna
på myrorna i halmstad
bara för att jag var snål (okej nej
faktikst bara fattig) och NU KANSKE
NÅGON ANNAN LYCKLIG SPATSERAR
RUNT PÅ DOM MEN INTE JAG INTE
JAG INTE JAG INTE JAG INTE JAG
kan inte sluta tänka på dom och det
gör mig så himla arg
men alltså
150:-
för beGnagade skor...... javene

önskar att jag hade ett finare namn
något ovanligt exotiskt sensationnnnn
men nej jag har ett tråkigt tråkigt namn
fast egentligen tre och två av dom är
superfina men ingen kallar mig elsa
ingen kallar mig estelle
anna

men ingenting av det deppiga spelar
roll för jag ska till halmstad om några
timmar och det gör mig sprattelglad
i benen finheeeeelg lalaoeloelelala
ska till maria whadap

idag hade vi minimozzarellor i salladen
det var helt sjukt gott


[kvalitetsinlägg

mamma har bakat goda kakor
dör

fick sykli i fingrarna
sydde
den blir nog klar imorgon

mitt hår är hiskeligt fult men jag kommer
aldrig fram till om jag ska klippa det och
vara nöjd nöjd nöjd eller om jag ska låta
det växa och stå för  min fulhet och egentligen
pallar jag inte bry mig alls, vilket resulterar
i att jag sitter här med fult hår

äter russin och har skrivkli i fingrarna
lyssnar på the ark och har en ny jacka
det är oktober utanför mitt fönster men
mest av allt vill jag ha strand och paraplydrink
så jävla långt härifrån
vill vara fri
eller kanske allt annat än fri
vill tillhöra

har städat mitt rum
har inte trivts såhär bra i mitt rum
på himla länge

det kommer vara stökigt igen imorn

önskar att jag hade tusen ord att spotta ut
här idag men jag spottade ut allt igår när
vinet rullade rundor i mitt blodomlopp och
jag snurrade rundor dansade fötterna till
spillror precis som lördagskvällen ska vara
pratade med honom och sa allting önskade
att jag kunde varit nykter och sagt allt men
han lyssnar aldrig så bra som jag verkligen
vill att han ska när jag tar mod till mig och
förösker förklara så jag vet inte precis som
innan står jag tomhänt och svarslös det får
väl fortsätta vara så ett tag till helt enkelt

borde plugga matte och aldrig sluta men
istället äter jag en banan och lyssnar på
musik med hetsiga trummor och låtsas
att jag inet ska upp klockan sex imorgon
för att skriva matteprov åh jag är så rädd
att det kommer gå åt fanders ändå kan jag
inte riktigt bry mig

har haft en fin helg sådär precis lagom som
helger ska vara på något sätt javene jag kan
inte sätta fingret på vad men fint hare varit
sån perfekt mix av allting regn, sol, mys, fest,
saft, vin, kakor, luft, sömn, dans
H A R M O N I

liiiiten dagens låt
JJ – My Life, My Swag

mr x, you could never have guessed
så jävla trött att jag faller ihop
inte pågrund av sömnbrist, men min kropp ger upp
räknar hundra tal i matteboken förvirrar
trasslar in mig själv i något slags moln i
någonslags tro att jag är sämst men till slut
löses knuten och jag andas igen

skriver åtta ord bildar en mening vet att
varje ord räknas jag kommer inte få något
jävla rättvist betyg för han hatar mig alla
hatar mig alla hatar mina tårar och vad
ska man göra åt det känner för att strypa
morgondagen mår så illa att jag bara vill
dö dö dö imorn kan dö dö dö vet inte
ens hur det blev såhär

jag hör inte hemma här han dödar mig jag
kvävs av hans äckliga ord jag kvävs av min
spegelbild om du bara visste vill drunkna i
alla mina kläder men man kan inte drunkna
i allting så här står jag och förbannar mig själv
och min mun mina tuggor mina svalda matbitar
är så trött på allt detta så trött på att aldrig
aldrig aldrig vara nöjd spelar ingen roll vad det
är hatar detta vill bort vill andas vill le vill vara
glad vill äta allt jag ser vill vill vill

försvinna in i en fantasivärld lite som narnia
aldrig komma tillbaka för alltid vara hon som
försvan för alltid vara hon som ingen visste
riktigt allting om hur ska jag någonsin kunna
bygga upp någonting inom mig när det ständigt
rivs ner jag förstår mig inte på detta

hatar mr x
hatar mat
hatar mig
hatar dig
hatar allt
tror jag

mitt huvud dunkarrrrrr ajajaj
ddet är så varmt att jag får
värmeslag även om jag har
bara ben OCH öppet fönster
så sjukt bra att jag inte vet
var jag ska bli av

skjujuuuttututututtut tmmmtmtmtihihg

ibland önskar jag att alla världens människor
hade lika lite liv som jag

(annars brukar jag mest önska att jag också
hade ett liv precis som alla normala)

mina.lår
jag.dör
eller vill döda
nej
dör

förstår inte hur så många kan tycka att det
är kul att läsa om min misär

det finns en man där ute som reglerar mitt
välmående och det finns trettonhundra som tror
att jag menar just honom nu men Han jag
verkligen menar har ingen aning för han blundar
för allting om det inte är han själv och hans jävla
patetiska äckliga sviniga liv

mr x återvänder med högblossande kinder och
arga ögon - svarta jag lyssnar inte idag att titta
ut genom fönstret har aldrig förut varit så intressant
hur ljuset kan speglas så i dubbelglaset hur förföriskt

räknar i mitt huvud för det sägs att man inte blir arg
då jag räknar och hoppas att det stämmer stänger ute
allting där utanför det som kallas verkligheten försvinner
jag försvinner allt försvinner aldrig förut har jag varit
så här omringad och trygg i min ensamhet ingen skulle
ändå förstå

vibererande stämband letar sin väg in i mina öron
jag väntar på explosionen jag väntar på räddningen
jag väntar på gryningen och lakanränderna jag väntar
på att mr x ska bli som vanligt

döm mig inte för hårt, jag ber dig
lätt är inte livet att leva med tegelstenar
på var axel
lätt är inte livet att leva med slag i magen
psykiska slag
;
han slår mig aldrig men hans ögon gör
han rör mig aldrig men hans ord förstör

- i hate you,
i hate hate you -

mr x står nere och skriker
jag önskar att man kunde blunda
med öronen det kan man inte och
jag har tappat bort mina hörlurar

det finns ingen här som kan göra mig hel
det finns ingen här som förstår vad han gör
med mig
det finns ingen här som skulle förstå

orden är för stora för att ens lämna min
mun så här sitter jag anonymt och skriver
om det om oss om honom och jag vill bara
fly bort bort härifrån för jag är aldrig hemma
här ändå är det här jag borde vara

om jag berättar går folk i kras och när jag
inte berättar går jag i kras tusen bitar överallt
ingen städar upp mina skärvor inte ens jag själv
klagosång om hur det ser ut önskar åter igen
att man kunde blunda med ögonen

imorgon är en ny dag syret kommer smaka annorlunda
vi kommer vara en dag längre ifrån frågetecksdagen
och jag kommer kunna andas mellan mina mellanrum igen
en dag då skratten ekar och jag ekar inombords för det
finns ingenting i denna värld som kan fylla mig

inte ens du
aldrig någonsin mr x

mata mig mata mig
hata mig hata mig
tryck ner mig
allt jag vill är att du ser mig

för om du ser mig så kan jag
äntligen släppa dig

så hata mig
tryck ner mig
så att jag kan falla för dig
så att du kan krossa mig

hoppskiddelidihooooo
jag har druckit för mycket kaffe för mitt eget bästa
apdiasidhöasdposapdjoäasjdäpasjod
typ åtta koppar espresso HEOEIHEI dör nog i ett
kafferus aishd
tom tom tom kan bli ett namn, men jag syftar bara på
innehållet, eller icke-innehållet snarare
nu måste jag börja plugga
MSÅTE

Ingenting spelar någon jävla roll. Jag vill bara skrika ut det så att alla förstår det. Ingenting spelar roll, alla har fel och alla har rätt för ingenting kan någonsin vara rätt eller fel. Jag dör i min ensamhetsbubbla. Tankar kväver mig, för jag är för svag för att kväva dem. Har trillat för många gånger för att hinna plåstra om mig själv (ingen annan gör ju det). Eller så har jag vant mig vid smärtan och orkar inte längre bry mig om hur mycke det blöder. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Ingenting annat än att ingenting spelar roll. Om jag är ensam eller ej, jag kommer i alla fall aldrig hitta någon som fyller alla mina hål.

Det enda jag har är ord som snabbt kladdas ner på smutsiga, skrynkliga papper eller på tangenterna här; på datorn. Vad är det för liv. Trillar ner i hål och kommer faktikst aldrig upp igen, hur mycket alla än tror att allting är okej. Imorgon är dagen då allting är ingenting på riktigt och tomrummet är påtagligt. Jag älskar imorgon.

Varje gång trampar jag fel. Rör jag mig blir det fel. Jag borde stå still, tyst, utan att andas, utan att tänka. Jag borde inte finnas här, jag hör inte hemma här. Ingenting kan tillfredsställa mig här. Ingenting. Inte ens hans händer som glider över min kropp. Inte ens hans läppar som möter mina och b.o.r.d.e skapa en så ljuvlig symfoni i mina öron och i mina knän att jag faller ihop i en liten pöl på marken vid hans fötter. Men nej.

Och tillsammans med mig faller allting jag någonsin drömt om. Bilden av kärlek, så som den sägs vara, föll för alldeles för länge sedan för att ens nämna. Bilden av mig, som en frisk och nöjd kvinna med bra självkänsla strök också med för äckligt länge sedan. Och det finns tusen saker till. Människor omkring mig, löven från träden, murar jag byggt upp, min vänstra strumpa från en balkong i midnattsparis, askan från alla onödiga cigaretter, mina mungipor, mammas mungipor, pappas liv, familjen. Allt faller och jag kan inte rädda någonting för jag är för svag. Ser mina armar i spegeln och förbannar mig själv att de blivit tjockare. Samtidigt som jag vill slå mig själv på käften och skrika åt mig själv att de har blivit ännu smalare och att jag måste vakna. Men ingen väcker mig. Jag är ensam. Ingen vet. Och jag spelar med.

Allt för många kvällar håller jag fast mig mellan väggarna för att hela världen snurrar. Vad gör man? Det känns som att jag sitter på en karusell, men i själva verket sitter jag halvnaken på mitt kalla golv och gråter så tyst jag kan fastän jag sätter andan i halsen. Hade jag trott på Gud hade jag med största sannolikhet bett till denne. Men jag tror inte på någonting. Jag är tom. Så tom att tomheten går att ta på. Inuti mig hör man ingeinting, jag vet inte ens om jag längre har något hjärta.

Vad kärlek är, är ett mysterium utan dess like för mig. Jag kan inte förstå hur man kan känna, hur man kan förlora sig så i en annan person. För mig är kärlek någonting påhittat, en falsk och klibbig illusion. Någonting som aldrig kommer komma till mig, mest för att jag är så tom. Ingen kan älska någon så tom som mig, och det är just därför jag sitter här så nedrans tom. Utan kärlek är man ingenting, det är bevisat  - av mig; just precis nu här. Levande död.

Imorgon är en ny dag. Ikväll är det söndag på måndagskvisten. Ingenting är värre.

och visst är jag dum i huvudet som älskar dig
mer och mer för varje steg du tar bort från mig
varje kväll faller jag varje morgon vaknar jag
utan någonting innanför eller inuti hjärtkammrarna
jag är verkligen menad att vara ensam och
patetisk
what are you waiting for, tryck ner mig
under jorden som alla andra alltid gjort
och ja ikväll är världens sämsta gick snabbt
från världens bästa faller alltid tillbaka

försvinn, äckliga jävla du

igårkväll raggade en döv kille på mig, score


eller?

fuckar upp allting
det var längesen en söndag var såhär kaotisk
vad gör man då snurrar in mig själv så hårt i
scenariot att när jag öppnar ögonen igen så vet
jag knappt varken höger eller vänster vad gör
du med mig

det regnar och min smultronplanta är vissen
jag är nog lite likadan samma krökta rygg
fast pigga ögon glada kinder jag vet inte hur
det gick till detta magiska farliga oförklarliga
men det hände och vi vet men allt allt allt är
ju precis som förut förutom den lilla detaljen
och jag vet inte om du någonsin kommer
nämna det om du kommer låtsas som att det
aldrig hände för det gick emot allting allting
och jag vet inte
vet du?

jag måste måste måste sätta igång men jag
gör aldrig det för det finns tusen saker som
är tusen gånger roligare tyngden faller faller
landar i min mage så hårt och jag glömmer
aldrig men jag puttar undan vad annars kan
man göra jag vet inte
vet du?

måste sluta fråga mig själv prata med mig
själv om att jag faktiskt hade en andra hälft
bloggar är monologer mina är dystra sådana
och jag faller ihop och klistras/sys/pusslas
ihop lite mer för varje gång jag går sönder
hur hur hur hur jag vet inte
vet du???????????

kyssar