petiteetoile

skrattade sådär riktigt äkta att jag nästan satte i halsen
fångade bevarade minnet liksom som en liten levande
fotografiram kanske inte ändå vill säga att livet är så himla
fint men livet känns långt bort som att allt är en film och
jag bara sitter och tittar på är liksom inte närvarande och
ändå så himla med och på och gör saker springer rundor
massa spontanitet och massa fina saker arton och radio och
ölkvällar på ariman och allt möjligt LIVET jag LEVER
varför känns det inte?

vill flyga på små moln och skratta ska i alla fall flyga
uppe bland små moln om typ tre veckor paris paris paris
så himla mycket viiiiiiiiiiiin ska jag dricka hela tiden vara
konstant packad det tror jag blir jättefint vinglar fram på
för höga klackar trillar ner i nån fransmans knä jag förstår
inte ett enda ord men jag pussar på hans näsa och skrattar
så känns livet, tror jag

eller trodde innan detta skedde för jag lever ju nu impulsivt
lyckan borde liksom sprida sig som en eld inombords men
NEJ ingentiiiiing eller jo massor men inte vad jag trodde vad
ska jag ta mig till
jag måste bli kär
jag vill bli kär

livet idag är en ändlös tveksamhetsbubbla. det liksom
flyter förbi utan fart, och ändå så himla snabbt. tänker
att idag är en sådan dag då jag behöver tänka. slutar
med att jag tänker för mycket tankar om allt det där
som jag lovat mig själv (och himla många andra) att
inte tänka på alls alls alls. slutar med att jag klipper
mitt hår och det blir fult som stryk, men jag bryr mig
inte alls för hela livet kan kvitta om det ska vara såhär.
har mina favoritstrumpor på mig. funderar på att baka
kakor, men jag vill inte äta dom och det vill ingen annan
heller. mamma som säger "jag kunde gjort det, det vet
du ju" jag som skrattar bort ville bara prova nu vet jag
att prova leder till vetskap. mhm

dagarna känns som någon slags dröm. jag vet inte om
jag är närvarande egentligen. såg fram emot andrum,
såg fram emot att slippa nu kommer jag inte slippa eller
få andas det blir nästan på pricken lika dant som vanligt.
strypsnara. och även om jag skulle ta vara på nuet så
går det inte för framtiden och dåtiden är någon slags
väckarklocka i bakhuvudet som ringer alldeles för högt
för att jag ska kunna ignorera den

gårdagskvällen var ett åskmoln och jag ville rymma men
kunde  inte var fast som tusen gånger tidigare visste inte
hur jag skulle överleva det denna gången också men här
sitter jag idag fullt intakt (eller?) och andas något som
kallas syre. jag kallar det vana

ja jo ja jo mm ja hålen inom mig växer fast det syns inte
för jag döljer det mer och mer hela tiden ingen får ju veta
mamma som säger "du måste äta mer" jag som säger att
jag äter försvarar monstret inom mig. matar det, inte mig
själv hur går det till. skeptiska blickar frågar undrar vill veta
ingen vet ju allt ändå så denna lilla detaljen kan väl kvitta.
javene. vad ska jag säga ingen förväntar sig svaret så då
är det lika bra att inte säga någonting alls. tystnad har väl
aldrig dödat någon vad jag vet i alla fall

vanlig lördagsrytm
för mycket pengar på buss
fast solsken
önskar att jag kunde åka
iväg i hundra dagar
önskar att jag inte var så ensam
önskar önskar önskar








bajshskalsk vill skrika på hela
världen men håller käften gräver
inom mig glömmer bort hur man
gör när man pratar glömmer bort
att man ska svara ärligt när folk
frågar hur man mår vet inte om ajg
vill att folk ska veta tycker mer om
att le se glad ut då blir andra glada
sägs det jag vet inte jag orkar inte
mer idag just nu här nej hej glömde
earth hour är jättesur på mig själv
ska spela sims herå

önskar att jag hade perfekt hy
och fräknar

saknar fjorton och världens töntigaste problem. saknar
ovissheten, barnsligheten, möjliheten (vilken möjlighet
vad svamlar jag om). vill alltid fram eller tillbaka. aldrig
nöjd med nuet. så jävla vilsen. dimma. försöker hitta
n.å.g.o.n.t.i.n.g. allt är bättre än detta. ge mig hjärtekross,
ge mig dödhunger, ge mig syre. trött på pungspark. trött
på allt som är inget. trött trött trött
söndag i tisdagsform. alldeles jätteknasigt. och sen när
började jag använda punkter. sen när blev jag såhär
organiserad. vad hände. ingen i alla fall
öe

helt plötsligt är helgen borta. arton känns inte
kändes nog aldrig. jag har ingen överraskningsfest
mer. var på banken idag. kommer bli cprik. ska
till paris också. är ju så glad glad glad. ska ju leva
eller hur. avtal med mig själv ja jo men allt
känns borta
det blåser för mycket där ute

hittade fina glas längst in i skåpet
nu vill jag ha köks-hängs-ferre

fint att spendera första artonåriga natten
tillsammans med noah and the whale, the
xx och lite bilder från fjortonåriga dagar

vissa stunder ångrar jag att mitt hår rök
önskar att jag hade haft tålamod nog att
låta luggen växa ut och därmed spendera
våren i sönderblekt mittbena. samtidigt har
jag inte trivts så bra i någon frisyr som det
korta nånsin i hela mitt liv. knaOz

är så jävla myndig nu i alla fall. det är så
jävla in i helvetes fint. har en av farmors
gamla ringar på mej. försöker minnas henne
minns mest hennes halsband som var som
ett litet zoo i halsform. funderar på att hänga
upp det på väggen i detta nu. istället för att
det ska skrota i lådan. har vit klänning. den
är nog världsbäst och känns som arton och
fyra på samma gång. och nånstans lite femton
också. det är min konfirmationsklänning

är kär i the xx för tillfället och ler åt hur paris-
rik jag är. ler åt myndigheten. åt all tiramisu
i min magsäck. ler ler ler ler. arton arton arton
nu fan ska jag leva så att jag sätter andan i
halsen. jag ska

har sett hela första och andra säsongen av skins på några dagar.
har säsong tre också, men måste ta några dagar att ta farväl av
alla fina från 1&2 wä chris herå herå herå (fyfan vad jag känner
mej töntig. jag är töntig)

vad skulle kvinnan vara utan tamponger??? just sayin'. tack gud

jag lever min sista dag som sjutton bast. det är nog ganska fint
tror jag. är rädd att alla kommer glömma min födelsedag. som
vanligt

det är alldeles för mycket november i luften idag. jag
har raggsockar och tända ljus. det är inte mars. jag lever
i någon slags illusion. mitt fönster är alldeles tårfyllt. jag
med, nästan. jag har stängt ventilationen (förlåt pappa)
för att det blåser rakt in. jag har knäppt koftan för att
det är så himla kallt. jag lyssnar på hello saferide och
försöker finna någon slags marsvärme i världen idag. det
är hopplöst

jag tror att mina vänner planerar överraskningsfest till
mej imorn. om dom inte gör det kommer jag bli jätteledsen,
eftersom att jag har fått för mej att det är så. jag blir 18
om tre dagar. önskar att det pirrade lite mer i magen.
önskar att jag kunde le åt lite mer saker i livet. än en resa
om fyra veckor, och en siffra som ändå skrämmer skiten
ur mej

har inte kunnat sova på hur många nätter som helst. sover
ungefär två timmar. vaknar jättepigg och är pigg hela dagen.
förstår inte. detta är läskigt. överkonsumtion av kaffe? nej.
nejnej. gud nej. tittar på skins istället. mamma sa idag
"detta är det enda du gör, latmask! hur kan det vara så bra???"
det är nog inte så himla bra egentligen. världens sämsta
skådisar som ser ut att brista ut i ett asgarv när det ska se
ut som att dom är förkrossade och börjar gråta. ändå så sitter
jag där varje dag. tänker på det varje dag. S O R G L I G T
men trevligt. mysigt att krypa ner i sängen och veta att man har
något kul att titta på

det är nu fyra dagara kvar. fyra ynka dagar
denna morgonen har nog varit årtiondets bästa. nu: borsta tänderna
gud vad skoj liv. ja ne mm

min uråldriga tändare funkar. extrembra kompis
mitt liv funkar inte. kaputt
vår i luften idag. vill säga att det är fint men det är natt och ingenting är fint alls
borde sova. kan inte sova
jag har tiotusen tankar som simmar omkring. har fått ner en på papper
good luck. tack

trött på svullnad
trött på smink
trött på kyla

idag är en lycklig söndag
sånär som på bara ben, lycklig musik,
massa skins, en enda läxa (okej, kanske
två) och tråkväder utomhus så att man har
tusen anledningar att ligga kvar i sängen
och aldrig aldrig gå upp. förutom när kaffet
är klart och jag hittade vaniljyoghurt i kylen

gårkvällen spenderades i finhuset. vi spelade
alfapet och åt blockchoklad. sådär villkorslöst
igen som är så perfekt och fint pågrund av alla
sina menlösa skavanker och tystnadsgropar
alfapet är bra fint ändå. kommer bli en grej
jag känner det på mig. it all began in mars

det känns fint att vara fri, det känns fint att
andas, det känns fint att le utan att kinden håller
på att gå i tusen bitar (för jaaa svullnaden är
nästan nästan helt borta nu), det känns fint att
bara ligga i sängen. även om det är det jag
har gjort nu konstant i tre-fyra dagar

hejhopp

fint att inte ha någon jävla aning om hur mycket
klockan är eller hur länge man har varit förlorad
förmiddagar är fina tider ändå så ljust och fint och
orört som att man kan andas mycket bättre då
än klockan tre och man vet att snart är det kväll
och snart är dygnet slut

natten var lång och ihålig lite ekande sådär som
en gråtta ungefär lång och trång och oförutsägbar
men den gav med sig till slut och jag vaknade på
fel sida fast allt löste sig med en kopp kaffe och
en ibumetin

ser fram emot en promenad med min tysta fyr-
benta kompanjon i dagens intetsägande väder
första foten utomhus 48 timmar tillbaka känns
suveränt och jag ska nog le lite om jag kan
under min stora stora halsduk som döljer min
hemlighet som blottades samtidigt som rodnande
kinder och skratt men det gick bra och det var
fint så jag tror att promenaden blir likadan
det tror jag

äter mosad banan och glass
känner mig som en treåring igen

ps. äter med barnsked

är sugen på:
MACDONALDS
pannkakor
kladdkaka
pastaaaa (helst penne med massa salt)
vaniljhjärta
MACDONALDS
hemmagjord pizza
pastasalled med kyckling/musslor
subway
tacobröd
chips

illamående kanske för mycket socker
kanske tanken på giftet som trängde
bort min känselförmåga kanske för
lite sömn och för mycket smärta

ett oväntat telefonsamtal fick min dag
att lysa och jag känner att det blir bra
klart det blir bra snart kommer mor med
grönsakssoppa och även om jag ser ut
att ha påssjukan (inte snyggt nånstans hah)
så blir det bra och allt kommer snart vara
vårigt och fint med solsken och vänner och
liv i mina händer

LIV LIV LIV

idag ska vi äta fisksoppa det gör mig lycklig
drömde alldeles för mycket om sprutor inatt
det var inte coolt och jag känner mig inte
riktigt förberedd även om jag varit det alla
veckor tidigare fram tills nu nu nu idag här wä
dör

ikväll: lasagne
idag: historiapanik, radiorädsla och nervositetsfjärilar
imorgon: skola ööe
nu: billie the vision and the dancers

är jättesunkig och ganska rädd faktikst
både för eftermiddagen och torsdagen
har knarkat c-vitamin VILL HA MER
vill inte vara sjuk snuvig snörvel detta
suger och jag vill inte ligga och hosta
upp tandbitar på torsdag öe
men jag försöker ordna upp solla fixa
så att det ska bli lite mindre kaotiskt
om det nu någonsin går att göra det
mindre kaotiskt javene orkar inte bry
mig just precis nu hör du
är nästan klar med hemtentan och
andas så mycket lättare nu solen skiner
utanför tror jag ska sola lite med vovi
kanske inte alls förresten kanske inte
kanske ändå

jag gillar leverfläckar
nakna ryggar och nackar
händer och ben
och nätter med dig

jag vill vara upptagen med att leva
inte göra annat än leva
nu andas jag mest

mina naglar har samma färg som
rödvinet vi dricker ikväll

vill ha en vindsvåning med spetsgardiner
och orientaliska mattor lite vin och en lp-
spelare idag ikväll nu nu nu lite fint folk
och pojkar med kyssvänliga läppar stora
soffor att ramla ner i tunga ögonlock att
mata med omfamnad sömn morgon med
hans skjorta som doftar så underbart gott
kaffe och morgoncigarett ute på balkongen
skrattretande samtalsämne och smilgropar

vad jag har är solsken och hemliga planer
om att rymma till berlin i sommar även om
jag inte inte inte har råd och även om jag
aldrig kommer göra det så hade det varit
skönt att rymma iväg lite från alla (och förlåt
ni fina ni vet att jag tycker om er) andas lite
leva lite kanske mest ensam på folktomma
gator mitt i natten kanske mest med någon
jag egentligen inte känner men det spelar
ingen roll för det är sådant livet borde gå ut
på känns det som idag mitt i lördagstänket

har ätit himmelsk tacopaj och dessutom
varit ute i solskenet i över en timme vilket
var fabulöst och fint och bra och jag njöt
även om jag kisade och fick lite huvudvärk
nu: sörja att jag inte har 6000:- över att
rymma till berlin för

likförbannat faller jag tillbaka
utan att ens få något utav det
lovar mig själv att aldrig aldrig
mer men det lockar jag vill se
om han hör av sig jag vill se 
om det skulle kunna vara något
men nej besvikelsen tar övertaget
jag tar underlaget såklart vad
annars lyckligt vis hade jag (tro
det eller ej) inte förväntat mig
något annat men jag håller fast
vid vad som är viktigt drunknar
i mina böcker och i kaffe som
vanligt även om jag är less på
att endast leva för kaffe och böcker
så är det ju så det ligger till och
jag må vara töntigast i världen
men vad spelar det för roll någon
gång lär jag väl hitta någon som
kan falla för alla mina fel och brister
och knäppheter och någon som jag
kan falla för sådär pladask som alla
pratar om hela tiden hela tiden hela
tiden alldeles för nära mig alldeeles
för entusiastiskt för att jag inte ska
bli rädd och ledsen då jag aldrig varit
den som varit den som faktikst känt
det där sprudlande fina som sägs vara
så speciellt och fint och underbart
är det min tur snart?

om du någon gång tröttnar
på mitt deppiga jävla liv
http://readmebackwards.blogg.se

okej det är mars
om 19 dagar fyller jag 18
jag är sjuk
jag borde skriva historia
borde släppa
mina fingrar är kalla
sjukt intressant liv
jag har när jag ligger hemma
och snörvlar
hejho
fyyyyyyfan vad tråkigt
lyssnar på världens sämsta låt också
nu: monkitidning
tackhej