petiteetoile

och det spelar ju faktikst ingen roll
när alla dina ord inte väger mer än
en fjäder lätt lätt lätt
och det spelar ingen roll för du håller
inte min hand i snöstormen, säger
inte till mig att jag ska komma till dig
eller att du vill komma till mig eller
ingenting alls du säger ingenting alls

fast det är ingen som säger någonting alls
förrän idag och reaktionen blev så mycket
värre än vad både du och jag hade
förväntat oss och jag sa förlåt att det blev
såhär du torkade mina tårar och sa att
du förstod, du sa att du höll med
bara önskade att jag hade sagt det tidigare

kanske önskar jag att jag hade sagt
allting lite tidigare kanske berättat
istället för att hålla inne och gömma
kanske allt hade varit så mycket lättare
nu i så fall, kanske inte alls lättare
vem vet och vad spelar det för roll
när du försöker tyda och jag är för svår
för att du ska förstå när ska du förstå
när ska jag förstå att du inte har rätt
att beträda mig på detta vis
när
när
när

en gång sprang jag rakt in i en rosenbuske, fick taggar i kinden som fortfarande sitter kvar
en gång blev jag bortglömd på lekplatsen, blev hemburen av en välvillig (tack, gud) liten tant i blommig klänning
en gång bröt jag armen
en gång bröt jag andra armen
en gång föll jag pladask för en man med snedlugg som krullade sig i sidan
en gång trillade jag och skrapade upp båda knäna
en gång fick jag hjärnskakning
en gång skrev jag allt jag ville bli av med på en billig papperslapp med läppstift och brände upp skiten
en gång vaknade jag av att jag skrek
en gång sov jag på världens kallaste betonggolv
en gång vaknade jag i ett par armar tillhörande världens finaste man
en gång blev jag kär, sen vågade jag aldrig bli kär igen
en gång betedde jag mig som fem och grät i mammas famn även om jag var tio år äldre
en gång sa jag att jag aldrig skulle flytta hemifrån
en gång sa jag att jag aldrig skulle dricka alkohol
en gång kysste jag en pojke bakom ett elskåp
en gång satt jag uppe en hel natt i väntan på sms från han med stort H
en gång satt jag på balkongen med mormor och åt kanelbullar och drack kaffe i vårsolen
en gång satt jag på en balkong i paris och njöt av midnattsregn
en gång tänkte jag att jag aldrig mer skulle bli kär
en gång tänkte jag att jag aldrig någonsin skulle kunna bli kär
en gång höll jag på att drunkna
en gång var jag på mallorca

väntar bara på att du ska skriva
vet att klockan är för mycket
sa nyss till dig att jag måste
gå upp om fem timmar
du sa "var hard core och stanna uppe,
skit i skolan imorn"
vet inte om du menar stanna uppe,
skit i skolan imorn och var med mig
men det spelar väl mindre roll

väntar bara på att du ska skriva
har ju släckt lampan nu
lyssnar så mycket jag kan med dövörat
efter ljud
en mor som kommer smygandes och
säger "vad gör du uppe nu?"
tystnaden är för högljudd igen
men jag vågar inte säga det
för du skulle inte förstå
eller inte vilja förstå

säger att du tänkt på mig hela dagen
säger att du vill att jag kommer hem
och spelar gitarr med dig
säger att du vill höra min stämma
varje dag
hos dig
jag svarar något som ska vara nonschalant
men inser hur misslyckat det är
inser hur nöjd han måste vara
att han får mig att falla
en gång till

men jag tänker inte falla
tänker bara minnas trottoarkyssen
föralltid

känns värdelöst att försöka vara duktig och plugga matte när man inte ens vet vilka sidor man missat snoppppppliv

såg mig i spegeln igår ångrade ingenting inte ens den sista tuggan ville nästan säga att jag var snygg men det gick liksom inte sådär som vanligt trasslade istället in mig i mig själv grävde så djupt lämnade bara kvar öppna sår gick inte att stänga eller glömde stänga jag venne riktigt det blir alltid värre framåt natten skuggorna liksom invaderar mig eller uppgraderar mig eller dödar mig kanske inte alls på ett bra sätt inte sådär fint som man ser på film ne åh ne dom äter upp mig eller matar mig kanske ja matar mig med osynligt bomull som klär mig i förstora kläder äter upp mig själv drunknar i mina stora tröjor ingen får ju se

glömmer bort sådär ibland klickar på paus andas andas andas det är inte lätt men jag lär mig dag för dag är ett litet barn som ska lära sig gå fast jag går åt fel håll jag går åt fel håll ignorerar alla varningssignaler är på helspänn sover kanske tre timmar om natten kanske inte ens det fastnar med blicken i taket vågar inte tända lampan vill inte läsa texten vill inte höra orden vill bara gå gå gå försvinna gå iväg bort långt bort ja det vill jag ingen stoppar mig men alla stoppar mig jag är olaglig

bygger upp murar det är ditt fel gräver ner mig det är ditt fel ditt mitt vårt ert allas fel kanske mest mitt eget eller hans ja honom skyller jag på ja ja det är lättast så precis som allt annat det är lättast så lögn lögn lögn mättas av mina egna lögner ljuger så bra att jag snart själv tror på mina ord ingen vet ändå för ingen vågar ifrågasätta alla ser att mina läppar rör sig alla tror på min rörelse i'm god

jag vet inte hur, men du lyckas förvandla hela mitt jävla liv till en wettextrasa inte ens vattenfylld bara sådär torr och äcklig och bortglömd och jag OKRAR INTE vill skrika dig i ansiktet men jag tappar alla ord jag tänker att fan fan fan vad jag inte pallar fan vad jag skulle gjort vad jag hade planerat ikväll fan tänker jag mest bara hela tiden att det är fan inte värt inget alls dör i själen som trettio gånger för du vet att det är DU som dödar mig det är du som äger mig jag vet inte hur men det är du  och jag vill slita  mig loss om några år är jag fri fri från dig fri från dina äckliga jävla kedjor som håller fast mig jag skriver inte ditt namn för det är du inte ens värd ingen vet för ingen förstår och det är ditt fel jag säger det igen DITT FEL

jag vet alla snackar om kärlek alla säger att man finner någon man delar sitt liv splittar hjärtat mitt i prick du vet jag vill förstå alla förtrollande ord om tusen glada blodkroppar som dansar humba i venerna men jag vet inte hur hur hur jag någonsin skulle kunna älska någon så mycket att öppna mig att leva med någon att dela allt jag kan inte dela mig själv för jag är ju bara halv kan inte leva på en fjärdedel jag kan nog inte överleva om han inte ger mig sin hälft först så att jag kan bli hel för att sedan bli halv för att sedan smälta samma med honom JAG VET INTE HUR DET SKULLE GÅ TILL

vet ju varför vet precis varför men ingen förstår så det spelar ingen roll det suger, vet du, att veta att ingen kommer förstå för när man inte kan förklara kan man inte begära förståelse jag kan inte få mig sjväl att säga orden jag kan inte smutskasta dig, hur mycket du än förstör mig, hur mycket du än gräver ner mig under dig längst ner right there next to the devil jag vet inte hur jag inte kan prata om dig eller hur jag inte kan skrika spotta dig i ansiktet jag vet inte vet väl att det inte gör något bättre det spelar ingen roll för jag kan inte bli fri jag kan inte få dig att lyssna på vad jag säger du sa han bryr sig bara om sitt eget, men det är fan precis vad du gör

du pratar om så jävla mycket säger påstår tycker att det är SÅ lyssnarå (!!!!) det är fan jag som är halvdöv inte du








(hatar att jag älskar dig hatar hatar hatar det)