22:57

känner mej så jävla
utelämnad bortblåst
bortglömd inklämd
undanskuffad nertryckt
undanplockad blä
söndagsdeppen bär
sin finaste kostym å
jag är så jävla trasig
å ihåglig å utan ord
för jag är ju hel nu
pluggen i hjärtat är där
nu jag är nt ensam
längre jag har nån
som håller om mej
jag skulle kunna ringa
nu å be honom komma
hit jag skulle kunna springa
hem till honom å krypa
ner i hans varma säng
men söndagsdeppen
har mej i ett järngrepp
å dess vassa klor skär
in i mitt tunna skinn det
gör så ont jag har så mkt
ångest jag har ätit så mkt
vill ej bli tjock får ej bli
tjockare än detta hur ska
det då gå i italien å herre
javene om livet är värt bara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0