petiteetoile

När huvudet snurrar som mest och man tänker att världen är nog ändå den finaste platsen som finns att spendera sin tid på, så finns det inte mycket som kan göra livet bättre. Jag dansade sådär galet som jag gör, bryr mig inte om ifall dom tycker att jag är snygg eller ej. Han kommer mot mig. Jag bryr mig inte speciellt mycket egentligen, men han omfamnar mig och böjer sig ner, och hans varma andedräkt dansar på min kind.
"Fan va du är snygg!" säger han sådär sluddrigt.
Jag blir generad, såklart! Jag tittar på honom och han nickar, som för att övertyga mig. Jag mumlar väl tack eller någonting liknande och skrattar mest. Tänker att han är dum i huvudet, att han inte talar sanning, att någon har tvingat honom att säga det.

Plötsligt tar han tag i min hand och för mig bort från de andra. Vi sätter oss på den branta trappan och tittar på folket som trängs med sina yviga rörelser i det lilla köket. Det står ölburkar över allt och golvet är klistrigt på vissa ställen. Jag inser snart att han tittar på mig, så jag för min blick till hans fina ögon.
"Du är riktigt, riktigt snygg!" säger han igen och ler lite snett.
"Amen alltså.. ja, tack!" får jag fram och jag antar att jag låter hemsk.
Vi pratar lite om något så banalt som min laktosintolerans och han säger sedan:
"Men... om nu jag har druckit mjölk... kommer du få en allergisk reaktion ifall jag kysser dig då?"
"Jag vet faktiskt inte, har inte provat vad jag vet."
"Vad händer när du får mjölk i dig då?"
"Jag ... spyr!"
"Oj ... jaha ... Men du vill inte prova? Jag lovar att ta hand om dig ifall det händer något."
Så himla tacky, mesigt, fjolligt och fult. Han kysste mig, jag kysste honom, vi kysstes. Mjuka, perfekta kyssar. Jag kan fortfarande känna hans läppar mot mina då jag blundar. Så där satt vi. På den branta trappan och kysstes. Han med sin hand på min kind, och jag med mina händer på hans ben. Det var otroligt fint. Antagligen de finaste kyssarna på ganska länge.

Det känns så bra i magen när han är såhär snäll. Han puttade bort världens hemskheter från mig ett tag. Gav mig tusentals komplimanger om allting, kysste bort lite av det onda och det bästa av allt; sa att jag var underbar även om han var nykter. Trappkyssar är fina, i alla fall i nuläget. Och i nuläget tillåter jag mig själv att vara just precis såhär uppsnärjd i det blå.