petiteetoile

är fast i det där som jag la på hyllan
för ett år sen och jag vet inte riktigt
vad jag håller på med eller hur jag
kommer ifrån det
är rädd att jag krossat så mycket mer
än vad jag någonsin tidigare gjort
är rädd att allt jag kunde vunnit är
som bortblåst och kommer aldrig åter
idag är en lördag med söndagsvibbar
en såndär då jag bara borde sitta med
dina armar om mig som jag hade gjort
om min pappa inte hade varit så lat
istället sitter jag hemma och min hjärna
kokar över av tankar och spekulationer
som ändå inte leder nånvart men det kan
ju kvitta

känns som att allt det jag kunde fått bara
på en dag är borta nu kan glömma att du
någonsin igen ber mig komma hem till dig
vill du komma hem till mig på måndag?
imorn kommer vara dagen då jag inte vill
fråga det längre för imorn är inte idag
(thank god, kanske)
vet att jag vill ha dig så jävla mycket för
att allting stoppar mig så jävla mycket
hade jag varit hos dig nu hade jag inte
ångrat mig, men vägen dit hade jag tvivlat
på om det var rätt val
nu vill jag bara spola tillbaka tiden men
det spelar ingen roll för det hade inte hänt
ändå