15:28

har åkt så mycket buss att mina
ögon endast ser rörelser som flyger
förbi och jag vet inte vad som hände
igår eller jag vet allting men det
känns som att det var någon annan
än jag som var närvarande
källarfönstrets dunkla sken gav mig
någon slags förhoppning om en ljusare
dag framtid någonting annat än det här
som mest sitter fast och vägrar försvinna
mörkrets kyssar sitter kvar men jag
har förflyttat mig bort från dig och
från oss från alla till ingenting alls
kände mig ensam nu är jag ensam
men känner mig hemma här vill
jag för alltid vara
(nej det vill jag inte snälla gud
låt mig inte alltid vara världens
ensammaste människa utan
sammankoppling till någon eller
något låt mig någon gång tillhöra
jag vill tillhöra någon vill inte vara
halv trasig ihålig tom
det är passé nu jag är redo att
gå vidare nu kanske i alla fall
kanske om han är värd att gå
vidare för
kanske)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0