petiteetoile

och nej det känns nt okej när han spottar mej i ansiktet igen. jag hade klättrat upp en liten liten liten cm men nu är jag alldeles för långt nere

och jag önskar att jag vore stark nog att stå emot det men tårarna trycker trycker trycker å jag vet att detta är slutet detta ÄR slutet på alldeles för många sätt å jag ger ba upp nu jag vill nt mer nu ingen kan förstå smärtan rysningarna längs ryggraden för det är på riktigt nu det kmr aldrig bli vi men jag bodde i en bubbla där han aldrig skulle bli ngns för han.är.min även om han nt är det ens lite jag orkar nt

vill ej vakna imorn vill ej leva imorn vill ej se mat imorn skolan kan ta min jävla laktosfria baguette å trycka upp den i stjärten för jag vill nt ha den jag vill nt vill nt vill nt alla kan säga va dom vill jag kmr nt äta den för jag står nt ut med vetskapen att han har ngn som är bättre än mej å att jag ser ut som ett jävla kioskmongo nt konstigt att han nt vill ha mej när fettet väller över å åh jag kmr ångra detta imorn

kan nt ens beskriva min jävla paniksmärta i magen mina tårar ba faller obehindrat å jag vill ba nt vara häääääär jag vill nt va den jag är jag vill nt va här jag vill ingenting snälla lämna mej ifred snälla låt mej ba försvinna för det finns inget här jag vill ha å inget här jag kan må bra av å inget här som kan rädda mej

fan oxå jag vill verkligen nt mer aldrig ngnsin mer igen never ever jag orkar nt