16:44
så himla mkt kaffe i min kropp
klagar? nej, nt ett dugg
har ba fått en själ som vågade berätta vem hon va
men tack till dej, blev himla glad!
(å insåg att du följer mej på instagram oxå,
så då blev jag ännu lite gladare)
vet ej var jag står längre
känner nt mina fötter
orkar nt stampa
orkar nt höras
å gårdagen blev till ångest
men det är för sent att
ändra ngt nu
det är alltid för sent
för det går alltid så snabbt
det känns alltid så bra
klagar? nej, nt ett dugg
har ba fått en själ som vågade berätta vem hon va
men tack till dej, blev himla glad!
(å insåg att du följer mej på instagram oxå,
så då blev jag ännu lite gladare)
vet ej var jag står längre
känner nt mina fötter
orkar nt stampa
orkar nt höras
å gårdagen blev till ångest
men det är för sent att
ändra ngt nu
det är alltid för sent
för det går alltid så snabbt
det känns alltid så bra
Kommentarer
Postat av: maria
jag är här. men det tror jag att du vet? och i ärlighetens öga är jag rädd. rädd för det du skriver. rädd om dig. rädd för världen och rädd för mig själv. jag saknar dig så mycket. hatar varenda liten mil som är emellan. jag vill sluta behöva vara rädd.
Trackback
