petiteetoile

han är nt här ingen är här jag
är så sjukt ensam å det gnager
så jävla mkt är konstant hungrig
försökte ändå äta som en normal
människa idag men hur jag än
gör så blir jag ju mätt å då tar
det stoppp jag vene jag vill nt
jag vill att han ska va här å
klappa på min uppsvällda mage
å berätta om sin dag å berätta
om eskil å säga att han saknat
mej alldeles för mkt men han
smsar nt ens jag är rädd att
jag pajjat allting att allt är förstört
att jag har blottat mej för mkt
å att han har insett att jag är
cp psyko störd loser äcklig å
sen nt kmr vilja ha mej har
blivit rädd att det är på låtsas
trots allt trots alla försäkringar
å tecken på att det faktiskt är
på riktigt äkta genuint å fint så
som jag altid drömt åh herreegud
nojar sönder lyssnar på fel musik
faller längre ner känner mej så
obeskrivligt hjälplös får ej bestämma
ngnting alls även om det är MEJ
det gäller så har jag ingen talan
längre det är som att jag antingen
blivit en femåring som nt kan ta
beslut större än ett gruskorn elr
att mina åsikter ba nt spelar ngn
roll längre att allt jag säger ba
rinner ut likt vatten ur en kran
då man väntar på att det ska bli
varmt/kallt äe javene jag vill
verkligen verkligen verkligen
bara att han ska va här hålla
min hand smeka min kind kyssa
mej säga allt blir ok allt är fint
titta vi fann ju varann till slut
trots alla odds trots alla broar
å skit skit skit jag är så rädd för
allt detta rädd för honom (NEJ)
rädd för mej sj (JA) rädd att det
nt blir ngt alls å att jag saknar
i onödan att jag känner i onödan
det är massa dagar tills fre å
han vet så mkt om mej vet allt
nästan allt å det är så sjukt jag
förstår om han nt längre är intresserad
ingen kan va intresserad nånsin
åh jag orkar verkligen nt med
min fucking version av världen
å nt heller min fucking version
av mej sj vrf är jag så sjukt
otilltalande i mina egna ögon???
jag fattar ej kan nån förklara
orkar nt orkar nt orkar nt fetaste
ångesten på länge fan oxå