petiteetoile

mr x, you could never have guessed
så jävla trött att jag faller ihop
inte pågrund av sömnbrist, men min kropp ger upp
räknar hundra tal i matteboken förvirrar
trasslar in mig själv i något slags moln i
någonslags tro att jag är sämst men till slut
löses knuten och jag andas igen

skriver åtta ord bildar en mening vet att
varje ord räknas jag kommer inte få något
jävla rättvist betyg för han hatar mig alla
hatar mig alla hatar mina tårar och vad
ska man göra åt det känner för att strypa
morgondagen mår så illa att jag bara vill
dö dö dö imorn kan dö dö dö vet inte
ens hur det blev såhär

jag hör inte hemma här han dödar mig jag
kvävs av hans äckliga ord jag kvävs av min
spegelbild om du bara visste vill drunkna i
alla mina kläder men man kan inte drunkna
i allting så här står jag och förbannar mig själv
och min mun mina tuggor mina svalda matbitar
är så trött på allt detta så trött på att aldrig
aldrig aldrig vara nöjd spelar ingen roll vad det
är hatar detta vill bort vill andas vill le vill vara
glad vill äta allt jag ser vill vill vill

försvinna in i en fantasivärld lite som narnia
aldrig komma tillbaka för alltid vara hon som
försvan för alltid vara hon som ingen visste
riktigt allting om hur ska jag någonsin kunna
bygga upp någonting inom mig när det ständigt
rivs ner jag förstår mig inte på detta