petiteetoile

och om du någonsin glömmer
kan du vända dig till mig
vända på mig;
likt en bok
för jag är sådan
alla sidor är ord om dig
överstrukna understrukna
kursiverade nerklottrade
och tårdränkta
men dom är om dig
(du som inte ens är värd mig)

det finns tusen saker om dig
som pumpas runt i mitt blodomlopp
saker i vardagen som på något sätt
alltid passar in så himla bra
i allting jag gör

du höll mig fången i två år
jag var så fast att jag inte ens insåg
hur förlorad jag var
jag var så fast att jag inte ens insåg
hur fel du var (är)
jag var så fast att jag inte ens insåg
hur mycket du skadade mig
jag var så fast att jag inte ens insåg
alla dina brister
jag var så fast att jag inte ens insåg
att jag är värd någon bättre
(och jag kämpar fortfarande)

drömde om kyssar
som inte kom att kännas mer än
ett fylleragg med öldruckna ben
och sommarkinder
för det var så jag var
där bland träden
där du fick mig att tro
där du fick mig att längta
där du fick mig att förstå
där du fick mig
(även om du hade haft mig så jävla länge redan)

älskling jag
..
borde inte kalla dig älskling
jag borde hata dig
jag borde kasta grejor på dig
jag borde skrika på dig
jag borde vända ryggen åt dig
jag borde
jag borde
jag borde

aldrig förr har tystnaden varit så befriande
dag för dag renar jag mitt blod och min själ
från dig
jag gör allt som står i min makt
för att bli fri från dig
du har varit mitt fängelse
du har varit min mjuka dröm
du har varit allt för mig
du har varit allt punkt


jag skulle vilja be dig att aldrig mer höra av dig
men jag vill inte locka fram någonting hos dig
så jag är lika tyst som du
smyger runt




vi är passé
och hur svårt det än är att inse
så känns det bra innerst inne