petiteetoile

ikväll är en kväll med alldeles för många ord
som det aldrig riktigt blir någon ordning på
utan de faller hit och dit och kanske tillbaka
annars stannar de på villovägar och andas
djupa och tunga andetag som för att retas

jag vet inte längre ser alla ljusglimtar men
aldrig något ledande ljus som leder nånvart
bara villospår och svåra snirliga gångar som
en labyrint

det finns för många här för många tätt inpå
ändå är jag mer ensam än jag varit på länge
deras kärlek är så tätt inpå och mitt försök
att komma över min förbaskade prins känns
paradoxal och trist

hur kan han som gjorde så ont göra så ont
att komma över hur kunde han påverka mitt
liv till denna grad att jag nu har magsmärtor
och sörjer allt som har med honom eller hade
med honom att göra hur kan det göra ont att
komma över en person som gör ont att älska

kärlek är och kommer alltid vara ett mysterium
för mig livet är mest syre kärleken är bara
tusen frågetecken på rad och ingen verkar ha
något svar vissa svamlar om matematiska termer
om att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle men jag
vet inte så jag stannar bara här alldeles kärlekslös
precis som vanligt
allt är precis som vanligt
fast jag har ont i hjärtat på ett annat sätt nu för
tiden jag har ont som i att något sliter och drar
något som inte vill försvinna men som måste
avlägsnas

just så

kärlek suger