petiteetoile

sitter och drunknar drunknar tar små simtag
till eller i the tallest man on earth är förälskad
i honom
skriver töntigaste meddelandena som aldrig
blir besvarade och det snurrar mer än förut
förstår ju ingenting är sådär tom som jag var
innan alldeles precis sådär
tittar ut genom bussfönstret och ser ju men
reflekterar inte kommer inte ihåg vad jag sett
eller det gör jag ju för jag åker samma väg
x2 varje varje varje dag
känner mig okontaktbar och älskar faktumet
gömmer mig i för stora tröjor önskar så innerligt
att läget inte var som det var känner mig värre
än på länge fast ändå så himla mycket bättre
inte mitt emellan men inte på någon bestämd
punkt jag är nog sjuk after all

saknar att vakna till fågelkvitter och skarpt ljus
rakt in i ögonen så att pupillen krymper krymper
till något icke minnesvärt saknar att vandra med
fingrarna längs hans ryggrad och hur han luktade
på halsen varje morgon
längtar efter att falla och bli fångad trött på betong
eller att titta ner på betong för jag faller ju aldrig
längre stannar mest på samma ställe klagar på att
jag är trött på att stå och stampa men gör aldrig
något åt det
är nog lite gift med gravitationen ändå
(förlorar aldrig fotfästet)








(vill förlora fotfästet med dig)