petiteetoile

skulle inte men håller ju aldrig
vad jag lovar ändå kvittar vad
jag säger eller vad jag gör det
blir aldrig vad det skulle eller
ska förlåt för att jag alltid fakkar
upp allting jag är nog inte den
du tror att jag är ändå

titta inte för djupt in i mig är
så rädd att du ska se sanningen
att alla ska se sanningen jag
är så rädd för allting och jag sa
ju det till dig du skrattade eller
kanskske fnös nu i efterhand minns
jag inte exakt nu i efterhand minns
jag ingenting exakt

tänker att ingenting spelar någon
roll jag spelade bort min chans och
undrar om någon ny någonsin dyker
upp är väl sådär nergrävd och tunnelseende
som jag blir när allt blir för jobbigt och
svårt för att jag ska våga rätta till något

det finns för många kaffefläckar på min
nya halsduk men jag vill inte tvätta den
den luktar dig och jag vill inte ta bort dig
men vill jag behålla dig? varför ska jag alltid
ha för många frågor som trängs likt folket
på new yorks trottoarer tittar på mina händer
och minns hur du brukade hålla min hand
eller hur du skrattade åt mitt minimala lillfinger
kliar mig i nacken och minns alla kyssar som
du så precist placerade just där alla nätter
då du trodde jag sov och viskade "du är så
fin när du sover" fastän att jag var den som
ville säga det till dig men inte kunde

är så rädd för dig, oss eller kanske bara mig
rädd för mig själv vad jag gör vad jag inte gör
säger visar öppnar lämnar är nog rädd att du
ska se för djupt in dra fram något som jag
så tappert försökt dölja

älskling jag
vet inte hur länge jag står ut med din hand
om min midja
men den är ju inte ens där så du kommer inte
förstå
jag vet inte hur man säger till någon att jag är
den sämsta på att försöka och våga och vara
du kommer inte förstå mina komplicerade tankegångar
om huruvida du kommer strypa mig/kväva mig/skrämma
bort mig
jag vet det
älskling jag
är rädd