petiteetoile

spelar det någon roll hur mycket jag skriker?
nej
jag kan inte slå
du är för långt bort

vågar inte yttra mig har redan
blottat mig totalt så mycket så svårt
så hårt
faller isär plockas isär
av mig själv
hela tiden
du
ingen
jag
vi
oss


hejdå


vill jag skrika
men jag kan inte
det tar emot
skriver en låt
metaforisk och äcklig
kanske kommer du tänka
kanske inte
för du bryr dig inte

bland de blommiga lakanen
gömde jag nog
drömmen om dig
eller dom
eller alla
ja jo
och lovade mig själv
att ge upp
men jag gav upp
att ge upp


imorn börjar jag
imorn slutar jag
imorn börjar jag att sluta
och slutar att äta
på riktigt

tack för livet
tack för livet
tack för levet
jag är inte
så fin som man
kan tro
mitt inre är
svartare än svartast
därför
joinar jag nu
'we lived our lives in black'

hejdå