petiteetoile

hej vet du vad ingenting blir någonsin som jag tänkt mig
så jag möblerar om med inuti mig själv för att hitta något
något annat än allt allt allt det jag förväntat mig hela tiden
alla dessa tragiska jävla år och jag orkar inte längre oroa
mig för alla små saker livet är för kort för sånt jag är
ensam och kommer vara detta tills jag dör antigen för att
åldern är inne eller för att jag äntligen äntligen blev kär
och föll så pladask att han inte ens hann fånga mig och
därav slog jag huvudet så hårt i asfalten att jag trillade av
pinn som man säger och då skrattar jag för det låter ju så
himla skrattretande om man jämför med den tunga betong-
seriositeten i att dö
om tre dagar försvinner jag till paris och jag har redan
resfeber jag är redan rädd att planet ska krascha och att
jag aldrig någonsin kännt smaken av kärlek på min tunga
allt detta skrämmer mig och tynger ner mig och gör att jag
inte längre är kvar på jordens yta; jag är beyond jag har
sjunkit ner till jordens kärna ungefär och mina fötter
bränns och jag har panik och ångrar allt jag någonsin gjort
allt jag någonsin sagt och ifrågasatt varför ångra jag ångrar
aldrig på riktigt
så inatt vet jag inte om sömnen är min vän men vem har
någonsin påpekat påsar under ögonen ändå vem har någonsin
ifrågasatt en natt hos en praktikant vem bryr sig någonsin
om hur fort man klunkar kaffe för att slippa falla isär av
trötthet vid skrivbordet vem vem vem vem vem vem vem
vem vem vem vem vem vem ska någonsin bli kär i mig