petiteetoile

ska skriva ett personligt brev
börjar i min hjärna kanske lite
i hjärtat för att finna alla små
detaljer allt måste ut varje liten
smula skall spottas ut på detta
papper detta brev ska få ditt
blodomlopp att frysa till is
du måste förstå

jag kallar honom x och han förstör
mina dagar ni ser på mig som en
tonårsbrud med minimaliska problem
som växer från gruskorn till meteoriter
men nej detta är stort från början
även om ni inte tror det

dagens x-problem var inte förvånande
ändå dödande påfrestande skrattretande
och imorgon rymmer jag bort från allt detta
just nu kan jag inte ens bry mig om hur det
kommer gå just nu vill jag bort från x och
glömma känslan av spya glömma känslan
av kli i fingrarna och röster i huvudet som
säger att inget spelar roll han hade inte ens
märkt om jag börjat skära mig i armarna
sån är han; ouppmärksam, egoistisk, olycklig,
bitter, äcklig och destruktiv

förlåt mig jag älskar ju dig men jag älskar inte
den du blivit forna dagar smeker min kind och
jag önskar inget hellre än att vi kunde komma
tillbaka dit att allt kunde bli som vanligt men det
blir aldrig som vanligt med ditt beteende jag
kommer aldrig för vänta mig annat än
"jo, jämna plågor"