petiteetoile

hej kungen.
ibland ställer jag för många frågor till mig själv. frågor som aldrig aldrig någonsin får svar. frågor som endast bollas mellan mig och mig. mig själv i mitt egna lilla universum. varför frågorna ställs är en fråga i sig. de kastas ut, svävar sedan runt likt en rymdfarare alldeles viktlösa (eller inte alltid) i mitt universum. månen skulle kunna liknas med hjärnan. kanske jorden. om tankarna är människor som varit ute i rymden, tyngdlösa, landar på månen/jorden. överbefolkat. överhettad. tankarna tar för stor plats, roffar åt sig hela nätter endast för att sväva omkring, nu med tyngd, i mitt universum.

och ibland frågar jag mig hur fan du kunde få så mycket av min tid. hur du lyckades stanna kvar så länge, som en viktlös fråga i mitt universum. vad jag frågar mig om dig är hur eller varför. jag vet inte vad det var som fick mig att klamra mig fast vid dig. jag kan inte sätta fingret på om det var att jag ville vinna över dig, bevisa för dig att jag var den som du alltid skulle drömma om oavsett siffror, oavsett dag. eller om det var du som flätade in mig i ditt nätverk. dina långa tentakler som jag ett tag trodde var ämnade för mig nådde ut och virade in mig i ett järngrepp. fast. var det du? var det jag? var det makt?

aldrig någonsin har jag känt smaken på din tunga. ändå har jag drömt om den. aldrig någonsin har du hållt min hand längs kullerstensgator mitt i vintern mitt i natten mitt i livet. men det har så många andra. aldrig någonsin har du sagt att du älskar mig. ändå har du antytt något alldeles för likt för mig att kasta bort och aldrig mer tänka på. aldrig mer undra eller ifrågasätta. du vet att jag aldrig har förstått. har du inte förstått själv eller är det bara så att du valde att utse dig själv till diktator och mig till din, om än lilla, undesåte att förföra och förvirra?

nätternas mörker bidrar alltid på något vis till tankeverksamhet från viktlöshet till ofantlig tyngd på ett fåtal sekunder. det är som att blindheten målar upp något mycket större, på gott eller ont, och mer fantasifullt. mörkret har inga konkreta riktlinjer eller vägvisare, det är ingenting och samtidigt allting annat som är när det är ljust. ensamheten ligger tätt intill och tankarna om att ha kött blod andetag bredvid sig istället väcks och det är du som står överst på listan. jag minns inte längre då det inte var du. det har varit du så länge jag kan minnas. du. varför du?

men du vet själv. du säger att du vet, du säger att jag vet att du vet och att du inte vill men nu är det såhär och ingenting hänger ihop för igår sa du precis tvärt om. reflektionen från denna dagen är hälften förfluten och hälften presens. förvirringen bidrar till så himla mycket mer än orden som bollas i mitt universum - sprids till alla delar larmar om någonting nytt någonting som inte förr varit. jag sitter tyst, tystare än någonsin tidigare, vågar inte be dig förklara för det blir alltid till någonting helt annat då du förklarar. tegelväggar rasar jag vet inte vad dom är byggda av. det kan inte vara betong för det hade hållt, du är inte så stark. inte egentligen.

blindheten kan bestå flera dagar. hade behövt en smäll på käften men jag ler ju precis som vanligt så att ingen ska se. ingen får se vad du gör med mig, ingen får se att du fortfarande har mig i ett järngrepp utan att jag kan förklara hur eller varför. du gör mig både stum och blind. jag lamslås och blir blyg och tyst, kryper in i ett hörn bankar mitt huvud i väggen ber mig själv att g.l.ö.m.m.a.d.i.g.

men den senaste tidens vakuum har fått mig att inse. tomheten, blindheten, känslolösheten, ensamheten, allheten är nog vad jag är. utan dig är jag vad jag är. du kommer nog aldrig att bli min (även om det är dina tentakler som håller mig kvar). jag kommer nog aldrig att bli din fullt ut, det är svårt att tillhöra jag har svårt att visa fråga leta rota för det blir alltid någonting helt annat då det är avskalat och naket och jag har svårt att se det nya och inte tänka på det forna. förståelsen har fått mig att stanna kvar hos dig, på något sätt ser jag mig själv i dig och jag ser dig i mig.