bottom line

jag kan skrika så jävla högt för ingen hör ändå och alla har förlorat synen, inte i ögonen men i kroppen
jag ångrar ingenting, inte ett dugg och jag vill att han ska veta och det får han väl veta men inte nu för jag får inte ringa honom nu
det var så fint att krypa in i någon annans liv och känna någon annans smärta för visst vill man inte vara den enda
jag vill i alla fall inte det och jag är inte det
imorn är den värsta dagen på veckan men jag tror att jag klarar det för dagen idag har varit sagolik
har nya strumpbyxor nu, såna utan hål alltså hela strumpbyxor
jag ska fan också bli hel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0